Med nyfikenhet och heltäckande byxor i högsta hugg tog vi bilen upp till Odensjö, strax söder om Jönköping, för att ta oss an en etappstart i O-ringen. Några av oss fick väcka liv i kartkunskaperna från grundskolan och någon annan plocka fram tidigare erfarenheter (och prylar) från tiden på orienteringsgymnasium. 

Vi valde lite olika banor med varierande svårighetsgrad och längd, här fanns något för alla - oavsett nivå. Efter att ha besökt bajamajorna en sista gång gav vid oss iväg mot starten som låg en dryg kilometer bort. 

Terrängen var - som någon kallade den - ”typisk småländsk” med en hel del att läsa in sig på, såsom höjdkurvor, stenar och branter. I skogen var det folk överallt och det som på marken såg ut att vara en stig kunde lika väl ha varit en hel drös orienterare som sprungit på samma ställe. Vilken upplevelse!

Oavsett tid i mål och antal minuter vi irrat runt ovetandes om var vi varit, fick vi alla mersmak. Några av oss blev så bitna att vi åkte upp och sprang flera av dagarna. Orienteringen är förrädisk på så vis att det är svårt att få nog. Antingen springer man bra och vill uppleva känslan av att spika kontrollerna igen, eller så bommar man bort sig och vill ta revansch. Hur vi ska kunna stilla detta nyfunna behov nu när O-ringen är slut, det återstår att se.

Utöver de glada löparna på fotot nedan kunde fler klubbmedlemmar skymtas i skogarna, däribland Niclas Sjögren och Bosse Ybe.

 

Från vänster: Louise, Fiip, Hilma, Oscar, Mimmi