Man är nog inte helt ”hundra”. Kl.11.00 i lördags går starten i Tipshallen Växjö. Inomhus 15 gr, varvbana 375 m i 24 timmar. Det blev 436 varv, men vi bytte riktning några gånger. Mitt mål var att försöka nå lite ”klassiska” 100 miles, 16,1 mil. Låg bra till med knappt 10 mil på 12 timmar. Ibland flyter löpningen på, konstigt med runners high en period vid 13-14 timmar. Helena kommer på kvällen för sitt 6-timmars och vi peppar varandra. Bra genomfört! Jag hade inte planerat att sova. Efter 18 timmar kraschar jag helt, illamående, sömnig, ont överallt, blåsor som brister under fötter, kan varken gå eller springa. Jag ger upp, lägger mig och försöker sova på min madrass, skakar, frossa. Borta från banan över 1 timme, sover ca 30 min. Illamåendet borta, gör mer ont att gå, börjar springa, ”nu ska här krigas”! Jag får kontroll och sista timmar känns lugna gällande mitt mål. Det blev 16,3 mil. . Det är ett långt lopp. Det går ganska långsamt. Är det en löpartävling eller ett uthållighetstest mentalt och för kroppen. På 24 timmars kommer det ny smärta som man får hantera. Men jag tror att mitt upplägg med att gå regelbundet från start (springa 3 varv, gå ett varv) minskade risk för mjölksyra, kunna få i mig vätska/ kalorier. Många att prata med, få lite draghjälp och bra musik i högtalarna. Åt och drack mest från duktiga PRTs bord. Vatten, Umara, kaffe, mat x 3, glass, godis, frukt, små bitar smörgås, chips, pepparkaka, skumtomtar mm. Det blev lång läsning, men också en lång och annorlunda tävling. Sammantaget fantastisk upplevelse bland likasinnade galningar mellan 20-80 år. Jag är nöjd. Göra om detta? Det vete sjutton