Tre fantastiska dagar i skidspåren – och för vissa även ett nyårsfirande.
Vi var 14 glada skidåkare som tillsammans kämpade mot stormbyar, yrande snö och det faktum att alla spår inte riktigt var pistade… men vad gör väl det när humöret är på topp?
Gänget bestod av allt från nyfikna nybörjare till elitskidåkare – alla lika tappra och lika glada vid start och ungefär lika trötta vid målgång.

Första dagen drog vi igång med traditionsenlig gemensam start, ackompanjerad av vind, snöyra och en känsla av ”det här blir ett minne för livet”.

Som sig bör på ett riktigt skidläger inträffade även en del missöden: två brutna stavar, en förlorad truga, en trasig skidbindning – och en fruga som var väldigt arg i kylan. Sånt händer.

Höjdpunkter fanns det gott om:

Micke tog hem den prestigefyllda inkontinenskampen mot Gasellen.

Frukttanten släppte på restriktionerna sista dygnet. Eva-Marie fick bokstavligen skotta fram sin mat ur en snödriva.

Budorrännet blev tyvärr inställt, så Patrik gick miste om årets hejaklack längs spåret.

Mattias konstaterades dessutom ha den längsta istappen under näsan – ett rekord som lär stå sig länge.

Anna tilldelades segerkransen innan hemfärd – inte för snabbast tid, utan för synnerligen väl kämpande i skidspåren.

Kvällarna bjöd på sällskapsspel, skratt som ekade i stugan och gemenskap. Maten var fantastisk – både lunch och middag – och som kronan på verket: Gasellens ostkaka och Helenas Rocky Road. Ren magi.

På trettondagen packades bilarna för hemfärd. Resenärerna i den svarta bussen fick dock ett extra äventyr när några mystiska varningslampor tändes – vilket ledde till att en privat Renaultmekaniker i Spanien konsulterades via telefon. Internationellt samarbete när det är som bäst.

Stort tack till Patrik Petterson och Eva-Marie Karlsson som anordnade resan – och ett extra stort tack till våra stabila chaufförer som tog oss tryggt hela vägen till och från Budor!

 

Vi ses i spåret

/Eva-Marie med stöd av övriga i bussen