Oscar om Varbergsloppet

  • 16 jul 2013

Läs Oscars egna berättelse om loppet som slutade i klubbrekord och personbästa.

Startade lördagen med en kort morgonjogg. Benen kändes inte tipp-topp men de kunde varit sämre. Hoppades på att de skulle kännas bättre vid start. Åt lite frukost, packade och satte oss i bilen för att ratta västerut. Efter några tröskelpass jag genomfört de senaste två veckorna med bättre utfall än någon gång tidigare, hade jag lite förhoppningar om en hygglig tid. Väl i Varberg träffade jag Bolmstam den yngre ganska omgående. Han sprang inte tävlingen men hängde med mig på uppvärmningen och nedjoggen och agerade mentalt stöd. Tack för det! Benen kändes nu bättre, till och med bra. Startskottet gick och jag lade mig i princip direkt bakom Johan Strand och Daniel Lund. Första kilometern passerades efter 2:55. Lite för fort men det kändes trots det kontrollerat. Strax därefter kommer en ganska brant backe. Valde att släppa de två andra där för att slippa få mjölksyra och sedan försöka ta igen luckan i nedförslöpan som kom därpå. Lyckades inte riktigt täppa till luckan och snart blev den istället större. Trist att redan bli ensam, men jag försökte hålla modet uppe. Vid kanske 3 km började DL släppa och jag bestämde mig för att försöka löpa ifatt. Närmade mig sakta men säkert och fick såklart mer energi av det. Ett par kilometer senare var bytet infångat och jag funderade på att slå följe ett slag. Märkte emellertid omedelbart att han sänkte tempot lite och troligtvis var rätt mör. Tog beslutet att brassa på lite extra för att bli av med honom. Just ja, 5 km passerades för en stund sedan på, vill jag minnas, 15:49. Nåja, luckan uppstod och trots att det började bli rejält jobbigt nu var motivationen stor. Började blicka mot JS men förstod att det skulle krävas en mer eller mindre kollaps för hans del för att jag skulle kunna nå honom också. Njöt istället av den stora publikskaran sista 1,5 km utmed havet. Okej, njöt var att ta i. Men de hjälpte i tröttheten! Vid 9 km insåg jag för första gången att jag skulle klara sub 32. Pressade ur det sista ur benen och spurtade så gott jag kunde inför den stora publikskaran bredvid Varbergs fästning. Tävlingsklockan vid mållinjen, såväl som min egen klocka, visade 31:37, men i resultatlistan står det 31:43. Får se om jag ska dra arrangören inför rätta eller ej.

Allt som allt ett bra genomfört lopp och framförallt ett väldigt trevligt sommarlopp beläget riktigt vackert. Enda minus var väl avsaknaden av övriga ALKisar. Vart håller ni hus? Räknar med att vi ses i Falkenberg på stadsloppet! Glöm inte träna också. 

Sommarhälsningar
Oscar