Nu fungerar ju Humlans hjärna inte riktigt som alla andras och därför har han kläckt den briljanta idéen att, så att säga, springa tunnelbanelinjer. Ursprungsplanen var att klippa alla i ett svep under flera dagar, men formen och tiden sätter stopp för det. Istället väljer han ut den "Gröna Linjen", närmare bestämt Farsta Strand till Hässelby Strand, en sträcka som i Humlans fall visar sig vara 32,5 km.
Bor gör han strategiskt utefter linjen på Scandic Alvik, ett gammalt beprövat Marathonhotell, det är onödigt att chansa och det är viktigt att vara noga med detaljerna (eller hur Micke! ;) ).
Nåväl, turen börjar strax efter kl 13. Vädret är nästan onödigt bra, +22 grader, sol, och en behaglig (med)vind från sydväst. På till en början utmärkt utmärkta cykelbanor joggar Humlan på i godan ro. Benen känns lätta och tempot är hyfsat. Efter ett tag blir det alltför trist att följa cykelbanorna och Humlan känner sig lite våghalsig och ger sig in i villakvarteren. Lite övermodigt skall det visa sig. I Tallkrogen någonstans finner Humlan sig springa rätt mot både vind och sol och med den ringa kunskap som han tillskansat sig under skoltiden så pekar alla indikatorer på att han håller fel kurs. Jaja, efter en liten kursändring så dröjer det inte länge innan Globen tornar upp sig inte alltför långt bort. Ca 10 km och allt känns hur bra som helst.
Över till Söder och Götgatan, lite trevligare nu än i februari månad, tänker jag. Här passar Humlan på att smita in på Donken och få sig en Cheeseburgare, ty han har blivit lite hungrig av allt springande. Det är för övrigt naturligtvis väldigt smidigt att springa långpass såhär, man behöver ju inte ta med sig en massa vätska och mat, en flaska räcker, butiker finns överallt.
Strax förbi Slussen, in i Gamla Stan runt Slottet förbi Riksdagen, Operan och Kungsträdgården via Stureplan och Kungsgatan över till Kungsholmen. Ca 15 km. Detta är en angenäm sträcka med mycket intryck och det går fortsatt lätt.
Från Rolambshovsparken tornar Västerbron majestätiskt upp sig, bron som skall besegras 2 gånger varje Stockholm Marathon men som idag får klara sig på egen hand. But rest asure, I'll be back! Istället blir det Tranebergsbron över till fastlandet (!?) och Alvik. Här passerar Humlan halvmaradistansen på ca 2:15. Han ser dessutom hotellet, han börjar bli lite trött. Men avbryta? Nä, skulle inte tro det.
Istället vidare till Nockeby Torg. Här köps banan och Mer att dricka. Efter ca 25 km börjar det bli riktigt jobbigt.
Och jobbigare blir det. Via Blackeberg nås Kaanans Strand (jo det heter faktiskt så) och nu är det 2 km kvar. Dessa 2 km visar sig bli oerhört plågsamma. Tanken är tom, huvudet vill inte, benen vill inte, Humlan vill inte! Men som Springsteen sjöng i "Kitty's Back in Town" redan 1973; oh what can I do, oh what can I do? Bara att trava på alltså. Och snart dyker ju T-banestationen och slutet upp ändå. 3h 45min effektiv löptid blev det.
Ett gott dagsverke är till ända. En fantastisk dag! Ett udda men starkt rekommenderat sätt att upptäcka Stockholm, eller andra storstäder med för den delen.
Och det bästa nu är ju att det finns två tunnelbanelinjer till som bara väntar på att en dag utforskas.
Löp väl vänner!
/Humlan bzz bzz