Det stora målet för året är att springa ett långlopp i månaden i ett annan land. Under september månad har Mattias förutom äventyret till Inverness också besökt och sprungit Villnius maratahon.

Ett annat stort mål har varit att göra maran under 2h50min och i söndags var det så dags och inget känns väl mer välförtjänt än att denna trevliga och alltid lika glada gentleman fick till det rejält och sprang in på 2,48,16. Vi fick en pratstund med Mattias mellan resor och träningspass.

Berätta om loppet

Loch ness marathon har alltid varit en liten dröm för mig att springa då jag alltid velat besöka detta ställe och jag blev överväldigad av den vackra naturen och gäst vänligheten hos lokalbefolkningen. Loppet i sig var fantastiskt. På morgonen åkte vi buss från Inverness 42.2km söderut. Lite över 4000 löpare slussades till starten som var på en rak väg på en bergstopp mitt i ingenstans. Därifrån så skulle vi springa hela vägen tillbaka i en lång sträcka utmed Loch Ness sjön. Vid starten var det svinkallt då temperaturen endast var 4 grader. Det var därför svårt att bestämma hur mycket kläder man skulle ha på sig. Eftersom jag räknade att bli varm ändå så valde jag splitshorts underställströja och Linne ovanpå. Som tur var så serverade den lokala scoutkåren varmt kaffe innan starten så man kunde få upp lite känsel i kroppen. När väl startskottet gick till tonerna av säckpipebandet som och fanns på plats så började vi en trevlig nerförsbacke vilket gav en bra start. Man hade promotat loppet som lättsprunget med tanke på denna backe men sanningen var en helt annan. Bara efter cirka 3km började det vända och sen gick det upp och ner hela vägen. I Skottland har dom en liten annan syn på vad som är uppförsbacke så att säga. Jag ska dock inte klaga för det var tydligen något som passade mig då jag har svårt att hålla ut steget nerför men trippar ganska lätt uppför med mina korta ben vilket gjorde att jag plockade ganska mycket i de luriga uppförsbackarna som man inte såg med ögat men kände i benen. De avslutande 3km sprang man inne i Inverness och det var först där jag vågade inse att jag äntligen skulle slå mitt sub 2:50 mål och tryckte på allt jag hade kvar till folkets jubel. Det var med tårarna i ögonen jag passerade mållinjen både på SUB 2:50 och under 4 minutersfart. Officiella sluttiden blev 2:48:17 vilket är ett PB med 3 minuter Jag kan rekommendera loppet starkt då det var välorganiserat och en otroligt vacker sträckning. Sen gillar jag ju också när loppet är en enda sträcka och inte varvbana.

Hur ser förberedelserna ut inför ett lopp?

Jag är ju inte riktigt som alla andra när jag reser eftersom jag kör på ett ganska pressat schema. Jag brukar resa in dagen innan och hem direkt efter loppet. I detta fallet så flög jag dock in i Edinburgh som var en 3 timmars tågresa från Inverness vilket gjorde att jag hade lite längre restid och därför flög in på fredagen och hem på måndagen och därav lite extra tid i Inverness. Jag passade på att turista lite och gjorde de större sevärdheterna. Jag satt även en god stund och spejade efter ”Nessie” som tyvärr inte ville visa sig när jag var där. På kvällen innan loppet var jag ute lite på en lokal pub för njuta av stämningen och hittade en litet trevligt ställe med live musik där jag kunde avnjuta två öl och lite mat innan sängdags.

Du brukar springa på 2:50-3:00 varav denna grymma tid i just detta lopp?

Jag har ju haft en stark utveckling hela året och de senaste två veckorna har jag känt mig riktigt pigg i benen. Det är ju helt klart att 5 års medlemskap i Apladalens LK har gett en otrolig boost och motivation. De organiserade tisdag och torsdags träningarna är ju stommen i min träning. Mina kamper med Micke har varit den största bidragande orsaken med ett riktigt härligt lopp på halvmaran i Hultsfred och även på Touren onsdagen samma vecka som jag skulle åka till Skottland. Under torsdagens intervall träning som var mitt sista löppass innan jag skulle resa kände jag att nu är det något stort på gång för jag var extremt pigg och stark. Jag har även lärt mig att behärska mig lite då jag innan brukat rusa på max vid starten och ser hur länge det håller men med tanke på att denna start gick nerför och mina svårigheter för detta så öppnade jag lite lugnare och låg runt 3:55 fart hela första milen. För en gångs skull kände jag mig inte stressad av att det gick för ”sakta” utan det kändes bara bra. Jag kan inte sätta pricken på exakt var det var som gjorde att det gick så bra idag men det var nog en kombination av att träningen har börjat ge resultat och framförallt att det helt enkelt var min dag. Trots mycket uppför andra halvan så gjorde jag två perfekta halvor med 1:23 på första och 1:25 på andra. Jag höll på att få ett litet bryt vid 35km där jag brukar vara mentalt svag men då kom jag ifatt en kille och vi växlade några ord precis innan den sista uppförsbacken. Vårt lilla samtal gjorde att jag piggnade till i huvudet och stigningen var över innan jag hann känna av den och därefter visste jag att nu har jag passerat den magiska gränsen så nu kommer det hålla i mål och jag vågade trycka på.

 

Vad blir nästa lopp?

I oktober har jag 3 lopp att se fram emot. Det är Växjö, Amsterdam och Dublin. Alla 3 loppen är marathon och Dublin är loppet som jag räknar in i min 12 lopp i 12 länder på 12 månader utmaning

Vem kommer först till 100? Du eller Micke?

Mitt mål i år är ju att nå 50 marathon vilket jag kommer göra om jag håller mig skadefri. Detta året har ju varit helt galet för mig med tanke på min utmaning och jag är medveten om att det inte kommer att gå att köra såhär hårt igen, i alla fall inte på ett par år. Jag kommer dock fortsätta försöka springa så mycket jag kan men tänka lite mer ekonomiskt och som sagt om jag får hålla mig skadefri. Vi har ju skojat om att vi ska springa det 100 loppet tillsammans och gå i mål hand i hand så vi får väl se hur det blir när det närmar sig. Det viktigaste för oss båda är nog ändå att vi skall kunna fortsätta springa och ge varandra jämna kamper och pressa oss ytterligare några sekunder på våra maratider. 

Än en gång stort grattis från hela ALK.