Enda ALKare som kom till start var Helena Andrén. Läs hennes racerapport här.

Mitt första lidingölopp 30km. Hade i början av sommaren en plan på att springa på 2h 45 min. Men när de sedvanliga förkylningarna kom ikapp en till hösten reviderades tidsplanen till att komma i mål, och gärna under 3 timmar. Vi åkte upp på fredagen. Bodde i husbil vid Lidingövallen, så 200 m till mässhallen mm. Laddade upp på fredagskvällen med pizza, hämtade ut nummerlappar och kände av stämningen. Äntligen ett lopp igen! På lördagen var vi 6 pers som skulle starta vid lite olika tillfällen mellan 09.30 till 13.30 ca. 4 av oss 6 som åkte startade på lördagen. Fixde det sista med utrustning mm och begav mig mot starten ca 1 timma före start. Härligt med lopp och stämningen runtomkring. Solen lyste och det var ca 16 grader, helt perfekt med andra ord. Starten gick 10.40 och vi var ca 100 pers/grupp. Fick sällska av några löpare från Gnosjö som hade sprungit innan. Min plan var att gasa på i början (trött blir man ju i vilket fall som helst), och att då gå lite efter 20 km. Fungerade bra, första milen låg på ca 53 min. Lite blandad kupering. Ingen trängsel allls, utan man kunde springa i sin egna takt hela tiden, inga stopp eller klungor. Allt kändes toppen, började till och med att tänka tider som 2.45 igen om jag håller detta. Njöt av banan, publiken, löpsällskapet. Allt kändes toppen. Fram tills ca 15-16 km då det blev uppför hela tiden. Kramp i vader, lår, fötter, ja allt i princip. Fick ändra upplägg och börja gå här i de värsta uppförsbackarna. Småsprang/gick till 20 km där hejjarklacken stod. Beklagade mig över att jag hade ont, fick en kexchoklad och lite glada tillrop om att det faktiskt bara var 10 km kvar. Hur svårt kan det vara egentligen. Kämpade mig vidare. Tänkte att om jag powerwalkar den sista milen så hinner jag in under 3 timmar, tänkte att jag skulle gå i ca 10min/km. Började gå, men när jag kollade på klockan var det ingen 9min fart, det var 15min fart. Mitt mål under 3 timmar skulle fallera totalt. Började i panik småspringa där det var plant och i nerförsbacke. Funkade, och vid 28 kändes det ok,var ganska plant sista km. Sen helt plötsligt dök målet upp, la i en spurt de sista 200 m, kändes som att jag sprang snabbt som tusan, men var nog egentligen knapp styrfart. Öm i benen men glad passerade jag målgången och klarade mig under 3 timmar. Fasen vad härligt det är med lopp ändå. Medalj, banan, Cola, ljummet kaffe, sen var man på topp igen. För att summera så var det ett mycket trevligt lopp, bra arrangemang runtomkring, dock fortfarande Coronaanpassat. Strålande väder och en härlig löpfest!

Grattis Helena - bra jobbat. 

Vi kan också notera att förra Alklöparen Oscar Wanemark (fd Carlsson han har visst gått och gift sig med en viss Louise) sprang in på en fin 13:e plats på 1,44,02 Bra jobbat Oscar och välkommen tillbaka till ALK om lusten faller på i framtiden.