Hmm, och 6 dagar innan redan anmälda Stockholm Marathon. Det får gå, går det så går det. Vinterträningen har flutit på bra från slutet av januari men sista månaden innan var allt annat än bra med förkylning och en stortå-led som från ingenstans gjorde förbaskat ont. Så ingen träning alls under drygt två veckor. Hann iallafall köra ett par kvalitetspass två veckor innan jag började trappar ner igen. Lång flygresa och på plats på fredag vid lunchtid, så gott om tid att hämta nummerlapp och gå på expo. Pasta på det och tidigt i säng för att vakna utvilad. Frukost kl. 04.15 och en lugn morgon då jag hade bara 2km till starten. Alla i åldersgrupp-finalen har ett eget område med toaletter, bag-inlämning och startfålla så det är lagom utan alltför mycket stress och trängsel. Först startade eliten 8.00 och vi 8.05, lite trångt i början som vanligt men det öppnar upp efter ca 1-2km. Jag ser åtminstone 3-4st i min klass som ligger före och jag hänger på men tycker ganska snart att det går för fort. Jag tänker att jag kör mitt lopp, pallen blir nog för svår att nå idag ändå (jag är ju äldst i klassen). Banan är väldigt småböljande men inga direkt monsterbackar mer än en vi ca 30km. Totalt tror jag det är motsvarande höjdmeter som i Stockholm. Jag håller ett hyfsat jämt tempo men springer väldigt mycket själv eller drar en mindre grupp. Känner mig något sliten vid 26-27 och blir någonstans där passerad av en i samma klass. Nu känns pallen definitivt körd. Men så vid den långa backen vid 30km så kommer jag ifatt honom som nyss sprungit förbi. Jag ligger en liten bit bakom och håller farten till någonstans kring 34-35km då vi kommer ifatt ytterligare en i samma klass. Samtidigt hör jag från publikhavet att Marie skriker att vi ligger på 3:e plats. Vem av oss tre? Vi passerar honom och samtidigt så tycker jag han framför också börja sacka. Då borde ju 3:e platsen vara inom räckhåll tänker jag. Så vid 37-38 så ökar jag och han försvinner snart bakom. Nu är det bara att bibehålla ett bra tempo så att utifall någon annan där bakom ligger och lurpassar inte susar förbi. Döm av min förvåning kring 40km så ser jag ytterligare en 55-59klassare. Han har lägre fart så jag tänker att jag vilar inte utan drar förbi direkt kring 40.5 Jag hör att han hänger på men jag ökar kanske något ytterligare så det är bara att titta framåt och kriga in till målet. Jag höll undan och går i mål som 2:a i klassen med 2.40.18 Bra mycket snabbare än jag vågat tro. Efter målgång så väntar after race i en avskild inhängnad med varm mat, dryck och mycket prat om loppet. Så himla skönt att det höll hela vägen. Hela arrangemanget var jättebra ordnat, bra med hejande publik och bra förhållanden. Möjligen att de sista 20-minutrarna började bli för varmt, men säkert värre för dom som kom in senare. Trött och öm i knän och fotleder dyker funderingarna upp, Stockholm om 6 dagar, tveksamt. Jag får se hur det känns på fredag när jag kommer hem… //Magnus