Halvvättern

  • 10 jun 2019

Projekt Halvvättern är avklarad. Ett projekt som startade i vintras av Andreas Berg och som avslutades med loppet Halvvättern som är 15 mil med start och mål i Motala.

Här kommer Andreas Bergs sammanfattning:

Söndagen 9/6 var vi ett gäng från ALK som körde Halvättern tillsammans.

Få kan ha undgått denna satsning och cykelintresset har blivit påtagligt bland medlemmarna. Vi har inför loppet kört mekkväll, haft pryltrådar på FB, diskuterat cyklar och träningsrundor i timtal inför denna lilla utmaning. Vissa hade känt på landsvägscykling tidigare medans andra var helt nya och utmanade verkligen sig själva. Just cykla kan ju alla men cykla i grupp blir ofta en stor sak då det kan vara lite otäckt att ligga 20 cm bakom i 40+ och då framförallt där det går nerför eller svänger ordentligt. 

Träningarna inför har vi dels gjort i ren ALK regi men också tillsammans med VCK och sammanstrålat med dem nere på torget såväl för helgrundor som måndagsturen. De lite längre rundorna har oftast kombinerats med ett fikastopp för att få upp humöret och bryta ner passet lite. Det har varit en hel del spontana inlägg runt träningen där många tagit ansvar och ordnat med pass/runda för dagen. Ni so var med i Åhus minns hur vi såg ut när vi kom tillbaka efter rundan och vädret varierar ju som bekant så vi har fått bita i för att samla ihop våra mil och komma väl förberedda. Konsten är att balansera de lite starkare så att de kan göra grovjobbet i klungan utan att för den skull lämna de lite svagare på efterkälken. Det är svårt att lyssna in hela gruppen och samtidigt jaga mot ett tidsmål som inte tål att man sänker farten för mycket, ibland måste man utanför komfortzonen och detta har framförallt några visat ett stort prov på och verkligen lyckats lyfta sig.

Väl uppe i Motala hämtade vi under lätt duggregn våra nummerlappar men hoppades självklart på en torr runda. Mattias hade ordnat med sportdryck och Pia bistod med pepp, cykelvaktande och fotografering. Upplägget var klart sedan en lång tid, vi skulle primärt ha med alla runt och sekundärt fixa en tid på under 5 timmar. Två korta stopp var planerade (absolut max 15 minuter) vilket skulle ge en snittfart på 31,5 km/h. Fullt görbart och ungefär den fart vi kört på träning men då utan med/mot cyklister, trånga kontroller och något kortare rundor. Att det skulle bli tufft märktes direkt då det var riktigt hårda vindar och efter 5 mil hade vi ”bara” 27 i snitt men då var en punka med i tiden utöver det planerade stoppet. Vi fick en fantastisk medvind under flera mil och jakten tillbaka mot målet påbörjades. Jag försökte kolla läget med de lite svagare om de ville gå mot målet på 5 timmar och fick jakande svar så tempot skruvades upp rejält men alla orkade gå med. Efter denna sköncykling fick vi en redig smäll av kantvind där det var riktigt tungt och alla fick bita i ordentligt. Fältet sprack stundtals lite och vi slog av på farten så att alla orkade. Som väl var vände banan och vi fick återigen vinden med oss och tempot blev återigen tuffare. Patrik gjorde ett smart drag och satte mig på jobbet som grindvakt (sist) så att jag kunde puscha och bevaka de som eventuellt kom lite efter. Det är väldigt lätt när man är stark/van att dra upp tempot mer än vad gruppen klarar och man tycker själv att det går vansinnigt lätt fast det ”bara” går i 47 km/h J. Tidsmålet fanns inom räckhåll och då ville man ibland mer än vad som är möjligt. Det var väldigt intressant att följa alla under resan när man försökte kolla läget och se vilka demoner man fajtades med. Vi rullade på så smått in mot Motala och betade hela tiden mot våra 5 timmar och 30 km/h i totalsnitt och vips hade vi 30,2 och målet kändes görbart. Glädjen var påtaglig när vi bröt mållinjen med minsta möjliga marginal och alla hade klarat det! Extra viktigt för de något svagare kan jag tänka mig då man ogärna vill vara den som gör så att gruppens mål spricker. Efter målgång vankades det mat, dricka och kaffe vilket vi intog på en gräsplätt gemensamt innan vi begav oss till duchen och så småningom bege och hemåt med medaljen runt halsen.

Det har varit riktigt kul att få leda och följa detta gäng som bestått av mig (Andreas Berg), Johan Bolmstam, Erika Staf, Patrik Petersson, Helena Axelsson, Charlotte Vejklint, Mattias Vejklint, Raimo Michelsen, Anna Pettersson, Annelie Sigvardsson, Marcus Skytt, Patrik Johansson, Stefan Molin, Thomas Jönsson och Gerhard Hansson. Av eftersnacket att döma var alla riktig nöjda med vår prestation och ser fram emot nya utmaningar såväl på cykeln som i löparspåret där vi faktiskt verkar fått en ny adept i Thomas som siktar mot Lidingö.